Det tog sin tid innan vi kunde resa hem till Gotland, med tanke på krocken och allt...det var inte det lättaste att komma fram till bokningen och få plats, men till slut så...
Vi var uppe i Kallsta i 2 veckor och jag minns denna tid med
-regn
-altanbygge
-rödtjut
-umgänge
-shopping
-matlagning
-skratt, gråt och lite gnäll (stundvis ganska mycket)
Borta bra men hemma bäst. Det är alltid mysigt att åka bort men det är himmelskt att komma hem till sitt eget. Ayman o pappa byggde altan för glatta livet, i regn o solsken...så nån minisemester blev det inte...vi får hitta på nåt annat, en annan gång.
Nu ÖSER det ner regn här...efter en solig o varm dag. Vi har haft 2 helmysiga dagar med glada och spralliga barn. Lagat god mat, bakat kakor, varit vid Fridhem o ätit glass o badat i havet, hoppat på studsmattan och druckit java på den nu helfärdiga terrassen. Finfint!
När vi cyklade till Fridhem satt J på pappas cykel och var väldans glad. Plötsligt kommer en fis. Då säger J, hej då fisen och börjar skratta...alla dessa underbara kommentarer är så fantastiska. C härmar sin mamma o säger, det är inte hela världen...titt som tätt...men han kallar mig oftare Linda än mamma - vad beror detta på tro?
Nu har min man rakat sig och då är det dax för lite rödvin o mys.
Allt gott!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar